Jag har under rubriken ”Forntid” i historieavsnittet berättat något om stalofolket (även stavat Staloh) detta sägenomspunna, storväxta, ofta ondsinta men enfaldiga folk, som i olika sammanhang dyker upp i berättelser om samernas forntida livsmiljö.
Nu är vi i Frostviken i en okänd tid. Sagan berättar om en Stalofamilj, som bodde i närheten av ett sameviste. Ett par småbarn försvann från vistet och samerna misstänkte då, att stalofamiljen, som ditintills varit fredlig, rövat bort barnen och troligen ätit upp dem. Man bestämde sig då för att förgöra stalofamiljen.
Allt måste gå snabbt. Först tog de på något sätt bort parets två barn, en pojke och en flicka. De hade tidigare huggit upp en vak i sjöns is och lurade sedan stalo att komma ner på isen för att leka blindbock. Den enfaldige stalo, som inte visste något om sina barns öden, blev entusiastisk, han lät samerna knyta ett skynke synnerligen väl för sina ögon, och sen cirkulerade samerna omkring honom och skrek ”ta fast mig, ta fast mig” och hopade undan till stalos förtjusta skrik. Vid vakkanten stod slutligen en same som ropade ”ta fast mig”.
Stalo gjorde ett kraftigt utfall, samen hoppade undan och stalon ramlade i isvaken. Men han fick tag i iskanten och slet bindslet från ögonen. Men samerna hade gömt träklubbor under koltarna och med dessa slog de stalo i huvudet, så att han ej kom sig upp på isen.
Stalo tillropade då sin Sajvo, som han dyrkade, att han måste få ett sugrör, varmed han skulle kunna dricka vatten och därmed torrlägga sjön och rädda sig. Då hördes ett vinande läte, och ner från skyn kom ett avlångt föremål, som liknade en orm, och som landade helt nära stalo. Men en same lyckades hindra föremålet att nå fram till stalo. Därmed var stalos öde beseglat; han försvann i djupet.
Sjön fick sedan heta Stalohnjaure och är belägen ett par km väster om gårdarna Trångmon i Frostvikens socken.
Men stalos blinda käring, som kallades ”rotage” var kvar. Därför gick samerna till stalos kåta och berättade att blindbocksleken var slut och att de hade haft så roligt på isen. Själv hade stalo gått för att hämta renkött, som han hade i närheten, för att bjuda samerna på mat. Men stalo hade sagt, att han ville att samerna skulle tjära hans båt, medan de väntade på honom. De gjorde därför upp en stor eld för att värma tjära, drog dit båten och smorde rikligt med tjära på båtens insida.
De gick därefter in till rotage och bad henne att hjälpa till att hålla båten framför elden, så att tjäran skulle brännas in ordentligt. Hon ombads att hålla båten så nära elden som möjligt, och då hon gjorde det, så passade en av samerna på att knuffa henne in i elden, varefter de välvde den tjärade båten över henne. Båten blev ett flammande eldhav och Rotage brändes ihjäl. Därmed var hela stalofamiljen utrotad.
Uppgifterna till denna saga kommer huvudsakligen från boken ”En same berättar” av Jonas Åhrén (1963). Om du har tillfälle så läs denna bok. Där kan du ta del av flera stalohistorier och andra spännande sagor och berättelser om samer i vår bygd.
Text: Elof Näslund