Det var för överlevnaden helt nödvändigt att man kunde slöjda ända till mitten av 1900-talet. Kläderna var ofta hemtillverkade av gårdarnas kvinnor, såsom strumpor, byxor, livstycken, tröjor, skjortor mm.
Männens uppgift var ofta att tillverka nödvändiga saker i trä; höräfsor, skottkärror, båtar, yxskaft, kälkar, möbler mm. När naturahushållningen upphörde fanns slöjdkunskapen kvar men fick nu mera karaktär av konsthantverk, såsom kåsor och skålar i trä, smycken av sten och sameslöjd i renskinn och ben.
På fotot ser vi Henrik Persson, Solberg, hyvla på en ”skackelskånk”.
Foto: Jan-Yngve Persson, 1958.
Text: Elof Näslund
