Skofor, eller skohö som det som det också kallades, tillreddes av olika högväxta starrarter, oftast blåsstarr. Dessa starrarter växer i fjälltrakterna på skuggiga platser bland videsnår i blöta myrstråk. Starren plockades om sommaren och kammades med s.k. ”myrforkammar” varefter den lindades och hängdes till tork i tjocka flätor. Bl.a. von Linne har beskrivit hur lapparna använde detta hö i sina skor och handskar, tillverkade av renskinn. Höet gav ett bra skydd mot kyla och var sommartid bra mot fotsvett.
Till en början använde man endast hö, men småningom började man linda bomullstrasor runt fötterna innan man satte ner fötterna i det omsorgsfullt ordnade höet i ”lappskorna”. Om kvällarna torkades skoforet som därför kunde användas flera gånger. Det har berättats, att även nybyggarna hade skofor i sina läderstövlar.
På fotot från 1939 ser vi Anna Thomasson Kroik med skofor i Storvikens lappläger.
Text: Elof Näslund
