Myr- och skogsslåtter har varit synnerligen viktig från den tidiga kolonisationen ända in på 1950-talet. I själva verket fick inga bosättningar ske utan att det fanns tillräckligt med myr- och skogsslåtter. De ursprungliga hemmanens stora myrslåtterområden delades upp på ett informellt sätt allteftersom nya bosättningar etablerades på hemmanen. Detta synes ha skett utan problem.
Då det ofta var långt hemifrån till hömyrarna, så måste man ibland övernatta vid dessa, ofta i s.k. gapakojor. Då myrslåttern måste gå snabbt, så deltog hela familjer i denna och ibland med släktingars och vänners hjälp. Vädret fick inte hindra myrslåttern. Ett talesätt var att ”den som slår i regn får hässja i solsken”.
På fotot från 1940-talet ser vi Hans-Fredrik Jonasson och Hugo Isaksson hässja myrhö. Som vi ser är hässjevirket av fjällbjörk.
Text: Elof Näslund
