Den har kommit nu, sanningens minut. Jag har ju en tid lovat att komma med ett förslag om hur inlandet ska räddas. Det har tagit lite längre tid än jag trodde det här, eftersom projektet har svällt till att gälla hela Norrland och mer därtill.
Jag har genom mina tidigare arbeten, men också privat, rest mycket i Norrlands inland, inte minst sträckan Umeå-Borga. Som alla andra som gjort dessa resor har jag sett mängder av tomma hus, nedlagda skolor och affärer, ja till och med helt folktomma byar. Där det tidigare flödat av liv, rörelse och företagsamhet, råder nu ofta dödens tystnad.
Och så har jag naturligtvis noterat, vart Norrlands rikedomar i stor utsträckning går, alltså söderut. Var har alla stora företag, såväl statliga som enskilda, som exploaterar Norrland, sina huvudkontor? Jo i Stockholm, där påpassligt nog också de flesta statliga verken finns med tusentals anställda. Stockholm håvar alltså in väldigt många miljoner i skatter från tillgångar som rätteligen tillhör Norrland. Detta gör det möjligt för mellan- och södra Sverige att göra stora investeringar i t.ex. infrastruktur, såsom vägar och järnvägar. När något liknande sker i Norrland, fastän i en ytterst liten omfattning, kallas det inte investeringar utan bidrag.
Och vart går då dessa ”bidrag”? Jo till en liten fabrik här och en liten fabrik där, som flyttar vidare i en sorts karusell för att få ytterligare bidrag. Det hela ger intryck av, att statsmakten Sverige mutar sig fram och förstärker sina ”bidrag” med floskelbegreppet ”hela Sverige ska leva”.
Fast de flest insiktsfulla människorna vet hur det ligger till så klagar stockholmare och andra, även politiska partier, över att Norrland profiterar på sörlänningarnas givmildhet genom det så kallade skatteutjämningssystemet. Sanningen är ju att Norrland sugs ut på sina rikedomar, som om det skulle vara en sorts koloni till Sverige. Redan rikskanslern Axel Oxenstierna sa i början av 1600-talet, att ”I Norrland hava vi vårt Indien”. Och det är ju så det har blivit därefter. Om vi noga granskar frågan, så ska vi finna, att Norrland är en koloni till Sverige.
Vi ser hur många nu sliter med frågan om hur vi ska organisera oss för att upprätthålla en rimlig nivå inom t.ex. sjukvården och skolväsendet, infrastruktur mm, kort sagt frågor som är livsviktiga för oss norrlänningar. Olika regionindelningsförslag valsar runt i massmedia. Men alla förslag har åtminstone ett gemensamt, nämligen det storsvenska okets förlamande hand.
Som en del säkert redan har gissat kommer här mitt fullständigt revolutionerade förslag, nämligen: Vi måste frigöra oss från Sverige och bilda en helt ny stat, förslagvis med namnet NORDLAND.
Efter att ha konsulterat många av mina vänner runt om i norden, så vågar jag föreslå, att Nordland ska bestå av hela nuvarande Norrland, plus Värmland och Dalsland, som har likartade problem som vi här uppe i vår ödsliga nord. Och mina vänner i Norges nordliga trakter har föreslagit, att Nordnorge ska få ingå i denna nya statsbildning, med sydgräns ungefär vid Trondheim.
Det är detta som kan få oss att återerövra Norrland, och inte minst då vårt inland, med alla dess enorma rikedomar. Vi ska naturligtvis utforma en författning, grundlag, som garanterar att inkomsterna från malmen, vattenkraften, skogen tillkommer de trakter de kommer ifrån, alltså inlandet. Vårt överflöd kan vi exportera till t.ex. ”restsverige”. Vi kan frigöra oss från den nordiska elbörsen, vilket kommer att ge oss billig energi för våra hushåll och industrier, vi kan själva styra våra investeringar, vi kan samla våra administrativa förvaltningar till vårt territorium etc. och få skatteinkomster av detta.
Då jag ändå är i färd med omdana hela Norrland mm. så vill jag, att den nya statens huvudstad ska vara Östersund, dels för dess centrala läge i Nordland och dels för att försäkra oss om att inlandets intressen ska få största möjliga genomslag.
Givetvis ska Nordland vara en republik, här ska fjant och fjäsk inte tillåtas. Restsverige torde på vanligt föraktfullt sätt fråga sig om vi har kompetens att sköta hela detta gigantiska område. Vårt svar är: Ja det har vi. Vår interimsregering kan t.ex. ledas av jämtlänningen Margareta Winberg, som har erfarenhet av regeringsarbete i Sverige. Och så har vi ju skådespelaren Kim Andersson, som också är en Östersundstjej. Kim lär göra Nordland lite roligare, och hon har all den kompetens som behövs för att parera antydningar om Nordkorea, där det förmodligen är en lagstadgad förutsättning för att bli ledare är att man heter Kim.
Synpunkter på detta frihetsmanifest mottages tacksamt i gästboken.
Elof Näslund