Nybyggarland

Den förste som ansökte om att anlägga ett nybygge i trakten, var ”lappmannen” Nils Thomasson Båtas Tantus. Han sökte för övrigt om att få anlägga två nybyggen, Båtas 1 och Båtas 2 (Solberg), men kom aldrig att bygga några hus eller odla mark på sina två godkända hemman. Anledningen var, att han lockats av en italienare att åka ut i Europa för att visa upp sig för pengar. Förutom att han var lapp så hade han ytterligare en egenskap, som tydligen var sevärd i dåtidens Europa. Han var liten till växten, enligt uppgifter var han endast 105 centimeter lång, och sådant roade tydligen ”fint folk” på den Europiska kontinenten. (Denna lyteskomik har för övrigt sin motsvarighet i en ovanligt lång flicka, som författaren Åke Lundgren berättar om i sin bok ”Långa lappflickan”).

Nils Thomasson Båtas Tantus avled i Malmö 1824 på sin hemfärd efter fullgjort uppdrag i Europa. Hans hemman, Båtas 1 och Båtas 2, blev befolkade först 1847, då Båtas-Tantus son Jakob flyttade dit och byggde hus där, när gårdspapperen, som varit försvunna många år, återfunnits. Och nu har vi också fått förklaringen till ortsnamnet Båtas.

Så Anders Gabrielsson-Långström och han hustru Sara blev således de första bofasta i Borgabygden.

Den hemmansbildning, som Anders Gabrielsson-Långström ansökt om två år tidigare, blev verklig år 1829, då hemmanet ”Afvasjö” utstakades. Hemmanet blev hela femton kvadratkilometer, med öster mot Solberg och väster bortanför nuvarande Borga och med syd- och norrgränser markerade efter Afvasjön- Borgasjön och Korpådalen.

Därmed var all senare bosättning i vår bygd bestämd. Ingen hemmansbildning skulle få ske i ”Lapparnas land” åtminstone efter 1867, då den s.k. ”odlingsgränsen” blev fastlagd. Odlingsgränsen, som kan ses på en vägskylt i västra Ormsjö, skulle bli ”den sista demarkationslinjen mellan det odlade landet och samernas fjällar”. Men det tidigare bestämda området för hemmansbildning var stort nog för att senare medge många nya bosättningar.

Att Anders Gabrielsson-Långströms nybygge blev så ofattbart stort hängde samman med överlevnadsmöjligheterna. Man skulle, förutom vad naturen gav i form av jakt och fiske, leva av boskapsskötsel, vilket krävde stora landområden för myr- och skogsslåtter. Vi är fortfarande (2011) en hel del som har krävande men också angenäma minnen av denna myrslåtter.

De som övertog Borga var de egentliga bosättarna, då de byggde hus och började odla mark och således anlade Afvasjö by. Dessa nybyggare var makarna Jonas (Jon) Michelson, född i Högland, Bjurholm 1787, och hans hustru Märta, född i Fredrika 1793. De hade vid inflyttningen sex barn. De kom inte till en prunkande by precis, där fanns bara en riskoja och ingen odlad mark. Pga. av de otaliga hemmansbytena som skedde denna tid kom ingen av barnen Michelsen att stanna kvar i Afvasjö by. Någon kan kanske peka ut ”Jon-Michelsbäcken, öster om Avasjö by.

Här kan jag inte berätta mera om mitt nybyggarland, det skulle ta alltför mycket plats. Jag hänvisar därför till Bruno Kämpes bok ”Risbäcks församlings byar – 1800-tal” och min egen bok ”Borgabygden i ord och bild”. De är faktiskt inte så helt tokiga.

Och nu ska vi sega oss igenom 1800-talet, denna vadmalsgråa tid. Man stretade och stod i, slog myrhö till sina kreatur, fiskade och snarade ripor och skaffade sig småningom gevär. Och begynte att bedriva handel med marknadsplatser i Norge. Bara fyra-fem familjer fanns i byn, de flesta barnrika. Faktum är, att människorna här, hade det bättre än vad dem som i ett alternativt boende i mera civiliserade trakter många gånger hade. Trots kyla, snö och annan djävulskap. Detta lilla stillsamma liv, som många nu tydligen vill önska sig.

Det känns faktiskt en aning jobbigt att ge sig in i 1900-talet. Men pang framåt.

Men genast ångrar jag mig. Den senare delen av 1800-talet kom att bli intressant så jag backar lite i min berättelse. Någon gång under 1800-talet, osagt när, kom Afasjöhemmanet, som man för övrigt börjat stava ”Avasjöhemmanet”, att bli uppdelat i tre hemmansdelar som följd av nya familjebildningar, dock utan att bli föremål för ny hemmansbildning (jag tycker själv att detta är en aning konstigt, men okej, vi krånglar inte till det mera än så här).

År 1875 inträffar en händelse, som kom att bli helt avgörande ända in i våra dagar.

Detta år köper nämligen Amon (Amund) Persson, med rötter i Frostviken och Norge, en hemmansdel i Avasjö och tre år senare de två andra hemmansdelarna. Fråga mig inte om pris eller om hur det kunde komma sig, att han var skuldfri efter ca fem år. Alla bosättarna blev nu arrendatorer på Amons mark, men det verkar inte som om de måste betala något arrende. Men så mycket kan vi förstå, att markägande inte var så mycket värt denna tid.

Amon var gift tre gånger, då hans första två hustrur avlidit. Detta säger oss en del om traktens materiella och sociala villkor i övrigt. Täta barnsängar, undernäring, hårt arbete och bekymmer tog kraften ur många kvinnor (Och förutom barnsängar också ur många karlar. Barnadödligheten var hög, medellivslängden låg, men trots detta nådde många som uppnådde vuxenlivet hög ålder).

Av okänd anledning försökte Amon Persson att sälja sitt stora hemman i slutet av 1800-talet. Det lyckades honom att sälja hemmanet till skogsbolaget Brunne AB (senare Kramforsbolaget/SCA) år 1900, kanske som en följd av skogsbolagens synnerligen stora övertalningar för att köpa skog. Denna tid beräknades Avasjöhemmanet ha 90000 stämpelbara träd. Ett stämpelbart träd skulle vara 13 tum i brösthöjd. Skogsbolagets representant JW Lidberg använde sig av ”Baggböleriets knep”, i vilket brännvin var en verksam del och hemmanet gick bort för 10000 kronor. Se utförligare beskrivning av händelseförloppet i min bok om Borgabygden, sid 25-26.

En känd ”skogshandlare” hade efternamnet Nordström. Han efterlämnade till bygden ”Nordströms bön” med följande lydelse:

-Gud min himmel, fyll med timmer, det blir salighet för mig-

Många ättlingar till Amon Persson skulle komma att bli kvar i Avasjö (senare Borgafjäll)

Text: Elof Näslund

Vi använder cookies för att se till att vi ger dig den bästa upplevelsen på vår webbplats. Genom att du fortsätter att använda webbplatsen godkänner du att vi använder cookies.