År 1827

Välkommen till Afvasjö. Detta år flyttar Anders Gabrielsson- Långström och hans hustru Sara till Afvasjö, och blir de första fasta bosättarna här. Men de bröt ingen mark och byggde inget hus. De kom att under ca. tre år bo i en riskoja några hundra meter öster om Korpåns utflöde i Avasjön. De levde i huvudsak av jakt, fiske och renskötsel.

Anders hade tidigare anlagt nybyggen i Rissjö och Risbäck. Han förefaller att ha varit ett ”nybyggarproffs”, som tog upp nybyggen på löpande band, sökte tillstånd för dessa hos länsstyrelsen och sålde dem sedan vidare. Detta verkar ha varit en stor del av hans levebröd. Efter tiden i Afvasjö flyttade han till Lövsjön, där han också blev den första nybyggaren.

Med lite fantasi kan vi föreställa oss Anders som bygdens första fastighetsmäklare.

Anders föddes i Lycksele 1775, så han var alltså hela 52 år vid flytten till Afvasjö. Han hade varit med i kriget mellan Sverige/Finland och Ryssland 1808-1809 och bar således med sig hemska minnen till Afvasjö. Vad man kan förstå var han också med på Carl-Johan Bernadottes angrepp på Norge 1814 för att tvinga Norge till union med Sverige. Och förmodligen också med i Sveriges arme med sina allierade, England, Ryssland och Preussen, i ”fälttåget” i Tyskland mot Napoleon Bonaparte något år tidigare. Sant eller inte, men så har det berättats.

Att den förste bosättaren i Afvasjö var med i dessa fasansfulla krig är ingenting att skryta med, verkligen inte. Men det är ju ändå en del av vår historia. Vad skulle man annars ha gjort, då kungen kallade till krig för vårt ”fosterland”, i dessa blodtörstiga fattigtider med ambitioner att än en gång bli en stormakt i Europa. Vi kan tänka oss, att vi ännu lätt kan räkna oss tillbaka till denna tid för bara några generationer sedan.

Anders Gabrielsson-Långström var sedan kriget mot Ryssland vän med den mera namnkunnige Johan Zakarias Bång, som lär ska ha stått modell för Johan Ludvig Runebergs ”Sven Dufva” vid Virta bro under svensk-ryska kriget. De var suparbröder sedan kriget. Det var bara en dags fjällvandring mellan Afvasjö by och det s.k. ”Bångnäset”, eller ”Sven Duvas torp” i Kultsjödalen i Vilhelmina.

Långströms namn har stannat kvar på kartan genom ”Langströms tjärna”, ca tre kilometer sydväst om Solberg.

Och nu ska vi också ägna lite tankar åt Anders hustru Sara, som var 18 år äldre än Anders, alltså 74 år de flyttade till Afvasjö. Denna enligt samtida beskrivning vackra lappkvinna, hade Anders träffat på en lappmarknad långt tidigare i Lycksele eller Åsele. Hon var ”född midsommartid vid Bastunäsfjället” och hennes far, Christoffer Clementsson var enligt kyrkboken ”lappman därstädes”.

Det var på det viset, att det bara var karlarnas namn, som präntades på hemmansköpspapper och andra handlingar. Därför finns inte Saras namn på något papper annat än i kyrkohandlingar. Sara dog i Lövsjön i lungsot år 1840, ”i stor frid”, 87 år gammal.

Efter Saras död gick det illa för Anders. Han förde nu ett kringflackande liv, var helt utblottad och tiggde för sitt uppehälle. Han blev efter beslut av ”Kungliga befallingshavanden”, dvs. landshövdingen i Västernorrlands län, med fattigskjuts hemskickad till sin sista bofasta ort, då han med ”bettlande besvärat allmänheten”. Jag skulle gärna ha velat åka med Anders i denna fattigskjuts, för att höra honom berätta om sitt liv. Anders avled i armod i Korsele, Dorotea, 1855, 80 år gammal.

Text: Elof Näslund

Vi använder cookies för att se till att vi ger dig den bästa upplevelsen på vår webbplats. Genom att du fortsätter att använda webbplatsen godkänner du att vi använder cookies.